Brännässla

Latinskt namn: Urtica dioica.

Brännässlan är en av våra äldsta nyttoväxter i Sverige. Den är rik på mineraler och vitaminer och nässelsoppan vittnar om en flitig användning förr. Brännässlan kan lagra nitrat, fast det är omtvistat, så du bör se upp med var du plockar den. Undvik dem som växer nära gödselstackar. Det går bra att torka blad och skott, de sticks inte efter torkning och tillagning. Brännässlan har ansetts som ett universalmedel, allmänt stärkande. I dagens folkmedicin anses den verka slemlösande och lindra hosta. Den verkar milt urindrivande och blodsockersänkande vid diabetes. Brännässlan kan också användas i schampo och andra hårprodukter.

Om du använder brännässlor vid växtfärgning får du en gulgrön nyans. Under 1600-talet och 1700-talet nyttjade man fibrerna till tyg, s.k. nättelduk. Bomullen kom att ersätta den som fiberråvara.

Giftet i brännhåren påminner om myrsyra som getingar och myror försvarar sig med. I trädgårdsodlingen används brännässlan mot skadedjur och som stärkande medel för att motstå svampangrepp. Brännässlan trivs i näringsrik jord.