Om världsarvet Gammelstads kyrkstad

UNESCO och världsarvskonventionen

Den 7 december 1996 togs Gammelstads kyrkstad upp på UNESCO:s världsarvslista och blev därmed vad som kallas för ett världsarv. UNESCO:s motivering lyder:

UNESCO har utarbetat flera konventioner och rekommendationer för bevarande av natur och kultur. En av dessa är ”Konvention om skydd av världens natur- och kulturarv” (världsarvskonventionen) som antogs 1972 och som Sverige ratificerade 1985. Den syftar till att trygga de mest värdefulla delarna av jordens natur- och kulturskatter mot förstörelse och förfall. En viktig del i detta arbete är att stärka samarbetet över gränserna och att öka förståelsen för människors olika kulturarv. Ett världsarv är en unik kultur- eller naturmiljö som vittnar om människans eller jordens historia på ett sådant sätt att den anses ha generell betydelse för mänskligheten, nuvarande och kommande generationer.

Kyrkstaden

Gammelstads kyrkstad är mer än 400 år gammal och rymmer 404 kyrkstugor med sex stall och ett avträde. Kyrkstaden brer ut sig kring den stora medeltida kyrkan. Granne med kyrkan står sockenstugan och en tiondebod i söder. Kyrkstadens stugor är små, låga byggnader, de flesta rymmer bara en eller två kammare. De få stugor som mäter två våningar i höjd, har fler kamrar, men de flesta har bara en våning. Små variationer i storlek, höjd, takvinkel eller detaljer gör att ingen stuga är den andra lik, även om skillnaderna kan vara små. Bakom de rödfärgade fasaderna döljer sig nästan alltid en timrad tomme, en både enkel och komplicerad konstruktion som krävde skickliga hantverkare. Stugorna har sadeltak som numera oftast är plåttäckta, även om det finns exempel på både tegel och papp. De flesta stugorna har fönsterluckor som står stängda när det inte är kyrkhelg.

Kyrkstadstraditionen

Kyrkstugorna byggdes en gång av bönderna, i de byar som låg på mer än en mils avstånd från kyrkan, för övernattning i samband med kyrkobesök, ting, sockenstämmor och marknader. Kyrkstaden var den självklara platsen för att träffa vänner och bekanta från andra byar än den egna. Med tiden kom kyrkhelgerna att bli utpräglade ungdomshelger eller helger för de äldre. Under ungdomshelgerna inleddes många nya bekantskaper som ledde till äktenskap.

Kyrkstugorna är fortfarande privatägda och några gånger om året samlas kyrkstugeägarna och andra församlingsbor till kyrkhelg, marknader, föreläsningar och kulturaktiviteter. Övrig tid är kyrkstugorna obebodda.

Kyrkbyn

Kyrkstaden är integrerad i ett mindre samhälle – Kyrkbyn i Gammelstad – med 798 invånare varav knappt 100 hushåll innanför världsarvsgränsen. Även de delar av Gammelstad som inte utgörs av kyrkstugebebyggelse är framförallt en trästad, med hus i en till två våningars höjd, med enkla rödfärgade fasader även om andra, ljusare färger förekommer. Här finns en blandning av äldre byggnader från sent 1800-tal till modern tid. Även de nyare byggnaderna ansluter till den äldre traditionen genom röda träfasader, sadeltak och byggnadshöjd. Nederluleå församling som äger den mark där kyrkstugorna står, är den största markägaren. Luleå kommun äger några fastigheter inom området, men de flesta är privatägda.

Bebyggelsens utbredning och vägnät

Gatunätet, som är labyrintiskt och rätlinjigt i olika delar, vittnar om utvecklingen från 1500-talet till idag. I Kyrkbyn finns även spår efter tidigare aktiviteter i området i form av husgrunder och kulturlager. Dessa utgör en lagskyddad fornlämning som berättar att de första människorna började använda platsen för ca 1000 år sedan, då det ännu var en skärgårdsö. Rester av en tillfällig bebyggelse och svedjebränning har gjort att man tolkat spåren som att platsen användes som betesmark för boskap som tillhörde bönder i kringliggande byar, innan platsen under 1300-talet togs i anspråk av kyrkan.

Kyrkstaden ligger på en höjd som sträcker sig i östvästlig riktning. Kyrkan ligger högt och från kyrkplatsen följer tillfartsvägarna terrängens förutsättningar i olika riktningar. Merparten av världsarvsområdet karaktäriseras av det medeltida, organiskt framvuxna vägnätet. I nordöst kring gatan mot det forna hamnområdet är gatunätet präglat av den korta period som Gammelstad var Luleå stad, med ett anlagt rutnätsmönster.