Sockenmagasinet

Luleåbönderna levde i självhushåll till mitten av 1800-talet. Det innebar att människorna själva odlade och tillverkade allt de behövde. Mynt och sedlar var mycket ovanliga. Även skatten betalades ”in natura” med varor från jordbruket, jakten och fisket. Kyrkoskatten, tiondet, användes till prästlöner, fattigvård och övrig kyrklig verksamhet. Tiondet utgjorde en tiondel av all produktion. Det samlades vanligen i stora magasin, så kallade tiondebodar.

År 1836 fick byggnaden en ny funktion. Den blev ett sockenmagasin där överskottet från goda kronskördar lagrades. Den samlade säden var böndernas livförsäkring och den användes som utsäde när skörden slog fel. Under år med rika skördar delades den sparade säden ut till bygdens fattiga. Gammelstads sockenmagasin byggdes troligen år 1790.